Kontakt

Var é brudarna?

Glasade vågor rullar in mot stranden och ute i vattnet sitter ett gäng upprymda grabbar på sina brädor. Inget konstigt med den bilden, eller hur? Det är så det brukar se ut vid de flesta surfspots runt om i världen. Vågförhållandena kan givetvis växla, men annars är bilden densamma, dvs den stora majoriteten surfare är killar.

Surfing är utan tvekan den svåraste sport jag provat på. Otaliga är de surfpass då jag tumlat runt i vattnet och fått så många kallsupar att vattennivån i Atlanten sänkts. Efter dessa mindre lyckade surfsessioner har jag suttit som en dränkt katt på stranden och betraktat killkompisar genomgå samma omilda behandling av det mäktiga havet. När de kommer upp ur vattnet kan det låta ungefär så här: "Det gick skitbra! Jag tog massor med grymma vågor! Såg du tuben?" Va?! Var det någon annan jag såg ute i vattnet, eller? Detta har fått mig att fundera och utveckla en teori kring killars självbild.

Grundfrågan är alltså varför denna sport så mansdominerad. Visst, det finns ett helt gäng duktiga tjejer som knäcker på brädan men faktum kvarstår: majoriteten av tjejerna håller till i vitvattnet inne vid stranden och tar sig inte ens ut till lineup. Är tjejer mycket sämre än killar? Är surfing en sport som inte passar kvinnors fysiska förutsättningar? Min hemmasnickrade teori är att det handlar om självinsikt, eller snarare avsaknaden av självinsikt: Self Denial Surfing Syndrome. Många killar förstår helt enkelt inte hur kassa de verkligen är i början. De upplever inte själva att de är dåliga på att surfa utan tror på fullaste allvar att de ser riktigt grymma ut på brädan. Tjejer däremot inser hur begränsade de är och anser det lönlöst att fortsätta traggla. De kommer därför inte förbi det ganska långa nybörjarstadiet när man kastas runt i vattnet, trycks ner av vågorna och i bästa fall vinglar några sekunder på brädan innan någon annan surfare skriker för att man råkat droppa in. Grabbarna däremot fortsätter enträget sina surfförsök i tron att de snart är lika grymma som Kelly Slater eller Taj Burrow.

Tack vare sin dåliga självinsikt tar sig killarna till nästa nivå. De blir duktigare på att surfa medan tjejerna lägger av och koncentrerar sig på livet på stranden i stället. Tjejerna tar sig själva på för stort allvar och det begränsar dem. Det är riktigt tråkigt - både individen och sporten förlorar på det. Duktiga tjejer surfar med en mjukhet och stil som är underbar att betrakta. Alla skulle tjäna på om tjejer hade lite sämre självinsikt och mindre prestationsångest. Lite kvinnlig fägring i lineup brukar mjuka upp machostämningen på samma sätt som det är bra med killar i vanligen kvinnodominerade situationer (arbetsplatsen, stallet, etc).

En uppmaning till alla tjejer som har mer självinsikt än vad jag själv och grabbarna har: fortsätt surfa! Alla har vi varit nybörjare och vinglat fram i vitvattnet. För din egen och surfingens skull - se till att få en släng av Self Denial Surfing Syndrome. Vi ses ute i lineup!